Under en behandling jag gick för att komma ur mitt missbruk fick jag i uppdrag att skriva ett avskedsbrev till drogerna. 

Det börjar såhär:

”Det var ett tag sen vi sågs. Men vi klickade direkt. Du förstod mig. Allt som varit rörigt blev helt plötsligt solklart. Vad jag inte visste var att du skulle ta mig till både himmelen och helvetet samtidigt dom närmsta åren. Du lärde känna mina vänner och dom älskade dig lika mycket som jag gjorde. Medan folk omkring mig dog skyllde alla vuxna på dig. Men för mig var du räddaren. Trots att du en gång nästan hade ihjäl till och med mig så var det dig jag jag tänkte på direkt när jag vaknade på sjukhuset och det var dig jag fortsatte lita på. Det här är det sista vi har med varandra att göra.”

Med det brevet tog jag adjö av det som hade känts som det viktigaste i mitt liv. Ungefär samtidigt tog jag ett lika nödvändigt beslut om att börja prata om hur jag mår. Det som jag så länge hållit inom mig själv. Jag pratar ångest, inte sån där “jag mår lite dåligt ångest” utan rent o skärt självhat. ett monster inom mig som gör precis allt i sin makt för att ta död på mig själv. Hur jag varit fast i mina egna tankar och självhat. Hur mitt liv varit totalt styrt utav rädslor för att inte duga, inte kunna leva upp till mina andras förväntningar. Om hur jag alltid känna mig annorlunda än andra. Hur extremt ensam jag känt mig så länge tillbaka jag kan minnas. Hur jag aldrig känt att jag passat in i den machokultur jag blivit invaggas i. Att mina känslor av sorg och rädslor inte fick finnas, för jag var man. Hur jag aldrig fick utrycka att jag var ledsen. Indragen i en form av illusion hur jag borde vara tillslut skapade ett monster och lett mig till beteenden och handlingar jag aldrig velat göra egentligen.

 

I min föreläsning berättar jag hur jag tog mig ur allt det här.  Min vilja är att på ett pedagogiskt sätt prata om känslorna runt omkring och hur jag  lärde mig att börja hantera ett ”ohanterligt” känsloliv. Hur jag hanterat ilska som jag burit på och att det i grunden kan betyda något annat. Hur jag har  bearbetart sorg, hur jag lärt mig identifiera rädslor och lärt mig gå emot dom. Hur man på ett enkelt sätt kan börja arbeta upp sin självkänsla och förstå att man duger precis som man är. Hur man hanterar ensamhet och isolering och hur man steg för steg bryter den negativa spiralen.