Jag spelade blockflöjt som liten.

I min klass var det mycket musik. Jag vet inte om det hör till vanligheten idag men jag har svårt att tro det. I vart fall så hade vi många musiklektioner med både instrument och sång. Jag blev mer eller mindre tvingad att lära mig spela blockflöjt. Något jag skämdes något fruktansvärt för då, men som jag är ganska tacksam för idag. Idag är det ganska kul att kunna lira lite när tillfälle erbjuds och jag kan fortfarande spela Nordmans låt – Vandraren. Vad jag än tog mig för så blev jag duktig på det som ung, vilket alltid gjorde dom vuxna så frustrerade när jag helt plötsligt började vara så dålig på allt. När jag började strunta i skolan, i betygen, när ja började snatta, slå och mobba folk i skolan. Varför kunde jag inte bara göra det jag skulle? För ja var ju så duktig på det, sa alltid alls vuxna runt mig. Musik var något jag älskade som liten och mina idoler som väldigt ung var back-street boys. Vi hade en musiktävling i skolan som hette mini-stjärnorna. Där vi barn fick mima och dansa till musik. Jag och min bästa vän jag hade då, vann varje år vi var med i 3 års tid. Breakdancade på vårt egna sätt och mimade till backstreet boys låt ”Everybody”. Jag hade talang för de mesta ja tog mig för, men min psykiska ohälsa tog över mig istället. Nu satt jag inlåst, häktad för första gången i mitt liv. Häktad för rån, utpressning och narkotikabrott. Jag var 22 år och livet började ta slut. Inlåst 23 timmar om dygnet, en promenad i ensamhet 1 timma om dygnet. Ångesten var total. Det som många inte pratar om är den rädsla, förtvivlan, hopplöshet, sorgen och skammen som infinner sig i ensamheten i häkten. Jag har nog aldrig gråtit mer än där, när ja insåg vad jag satt i för smet. Jag tänkte på min tid som grabb där inne. Vad hände med alla drömmar? Vad hände med den glada lilla killen som var full av glädje. Ja tänkte på hur ja vart arg för ja tvingades spela blockflöjt, ja tänkte att om ja ändå kunde dra tillbaka tiden till då mina problem handlade om blockflöjtar. Det här var slutet tänkte jag. Men det var bara början skulle det visa sig..

Hur arbetar vi kring psykisk ohälsa i skolan? Hur förebygger vi att fler inte ska få samma slut som mitt?

För att boka en föreläsning, se under fliken kontakt.

Leave a Reply