Döden hade varit en befrielse.

Jag visste att droger inte var bra, långt innan jag provade. Problemet var inte att informationen inte hade nått mig om hur skadligt det var, problemet för mig var att jag sket i vilket, mitt liv spelade ingen roll längre. Mitt psykiska mående hade gått till den gräns att jag var beredd att göra vad som helst för att komma ifrån det. O när jag väl provade, så var det, det absolut bästa jag någonsin gjort. Den känslan av befrielse som infann sig var värt det, även om det skulle kosta mig livet. Min tanke var aldrig att jag skulle dö, men att dö hade varit en befrielse. Jag var 12 år och hade öppnat dörren till helvetet. Ett helvete fullt med dödsfall, lögner, svek, sorg och självhat. Jag minns när jag satt på ett berg i kvarteret jag bodde i, vi brukade vara där jag och mina vänner. Men den här gången var jag ensam. Det var i den här åldern jag fick mina första minnesluckor. Jag mindes inget ifrån gårdagen, mer än att det hade varit väldigt mycket alkohol och andra droger. Jag hade sån fruktansvärd ångest, jag tittade på mig själv och såg någonting jag hatade. Jag kände mig helt annorlunda än andra och det ända ja kunde tänka var att ja måste bli fri från det här. Jag hade kraftiga tankar som snurrade om meningen med livet, om det skulle vara såhär, jag hade en butterly kniv med mig som jag alltid gick runt med. Ångesten åt upp mig, jag var ledsen och ensam. Det här var det ända stället jag kunde gråta på. Jag satt och lekte med kniven o hoppades att någon som ville mig illa skulle komma och avsluta det här livet. Jag stoppade ner handen i fickan och hittade 3 tabletter som jag hade kvar sen dagen innan som jag hade missat. Jag slängde i mig dom snabbt. Inom 20 minuter var allt lugnt inom mig själv. All ångest försvann, stressen och oron var borta. Det var helt plötsligt ganska okej att vara med mig själv igen. Jag funderade på varför ja hållit på som ja gjort innan. Ruset av tabletterna gav mig en lösning jag inte hittade någon annanstans. Ännu ett rus började, ännu en helvild kväll och natt och imorgon väntade ännu en dag av att vakna upp med minnesluckor. Men det var imorgon, idag var idag, och just nu hade jag inga problem längre. Om jag nu skulle överleva till imorgon..

Att börja jobba med orsakerna bakom handlingarna är lösningen på problemet.

Se under kontakt för att boka en föreläsning!

Leave a Reply