Vår brevbärare var pedofil.

Jag hade sätt honom nästan varje dag hela min uppväxt. Och för varje dag blev han bara trevligare och trevligare. Jag gick i mellanstadiet när jag fick reda på att en annan vän hade varit uppe hos honom. Han sa att han var riktigt shysst och bjöd på allt från alkohol till cigaretter. Vid den här punkten hade jag redan provat dricka och röka cigaretter och för mig där och då lät det som ett riktigt soft ställe. Jag hängde med min vän upp dit, vi var ett par stycken som var där. Han bjöd på cigaretter och folköl till oss. Jag hade aldrig en tanke till en början att det handlade om nånting annat än att han va snäll mot oss. Tiden gick och jag spenderade mer och mer tid hemma hos honom. Han började nu säga knepiga saker som att ”vill du följa med ut på balkongen och kolla på Eifel tornet?” Jag följde med och då pratade han bort det o sa att han menade ett vattentorn som ligger i området vi bodde. Han berättade ofta hur trevlig och gullig jag var medan han kom väldigt nära, så ja var tvungen att backa. Jag var 12 år. Det här fortsatte under en längre tid, tills våra föräldrar fick reda på det och det blev ett jäkla liv. Som tur är, så vart jag aldrig utsatt för något mer än ord. Ord som jag förstod vad dom egentligen betydde när vuxenvärlden fick reda på vad som hände. Ord och hans närhet som har följt med mig långt in i livet. Jag minns hur jag låg i min säng o grät efter det här. Jag grät mest av rädslan, för relationen till honom hade blivit så sjuk att jag kände ett ansvar för att han kan ha mått dåligt nu. Vi skulle ju inte säga något, lovade jag honom.. Det här har präglat mig väldigt mycket i livet. Nu såhär i vuxen ålder så så ser jag klart och tydligt vart det var på väg, vad som kunde ha hänt, och vad som faktiskt hände. Jag har skämts mycket över det här, och jag har haft stora problem att prata om det här. Jag hade sätt det som ett nice sätt att få gratis öl och att kunna vara nånstans att hänga. poängen är inte att prata om honom här, utan poängen är hur mycket det här har präglat mig i mitt liv efter det. Hur mitt hat och ilska växte, inte för ens i vuxen ålder har ja pratat med någon professionell om det här. hur det här har varit en väldigt stor drivkraft för mig att hata alla vuxna, samhället och hela världen. Det här byggde på min skam och låga självkänsla något fruktansvärt.

Vi behöver prata om sånt här, dom bakomliggande orsakerna till de beteende och handlingar som psykisk ohälsa resulterar i. Hur kommer vi över skammen, skulden och ångesten? Hur arbetar vi bort ilska och hat? Hur går man från att vara en hopplös beroende till ett normalt liv?

För att boka en föreläsning med mig, se under fliken kontakt!

One Response to “Vår brevbärare var pedofil.”

Author's gravatar

Vet att vilbergen var väldigt berikade på blottare o pedofiler på våran tid. Riktigt starkt av dig att skriva ut om det. ? känner igen mig i hatet mot människor, och det är något som aldrig kommer att släppa för mig.

Leave a Reply